God morgon kära läsare.

Som ni ser lever jag! Gårdagen var en av de bästa dagarna jag har varit med om i hela mitt liv. Allt gick enligt planerna och alla var på sitt bästa humör. Det var en toppendag verkligen!

Jag var ju rätt tidigt i Grissel för att träffa bruden och hennes tärna. Vi hade sagt åtta men jag var ju där en hel timme tidigare i stort sett. Jag är ju alltid rädd att komma för sent. Jag fick i alla fall en tid för mig själv med Dagens nyheter och en kopp kaffe innan allt satte igång.

Det var i Panoramasviten, med utsikt över Ålands hav, som vi höll till och gjorde oss vackra.
Så vi hade ju utrymme att röra på oss i alla fall, minst sagt.

Ceremonin i kyrkan var alldeles lagom lång. Inte så lång så man börjar skruva på sig och börjar fundera på hur länge det var kvar. Brudparet gjorde det de skulle sen sjöng vi lite och lyssnade på musik sen var det klart för alla lyckönskningar. Otroligt vackert och jag fällde så klart, mot min vilja, de sedvanliga tårarna precis när prästen körde på sitt "Tager du.."

Hela bröllopet gick lite i försvarets tecken. Brudgummen arbetar som marinofficer och hans vänner och kollegor hade liksom honom sina uniformer på sig. Väldigt vackert och stämningsfullt. Norrtäljes Karoliner hade även samlats vid kyrkan och paret kunde på väg ut ur den vandra genom en sabelhäck till trummslagarens smatter. De sköt även salut med sina musköter utanför hotellet innan festen satte igång.

På festen hamnade jag bredvid mycket stiliga och vältalige Kapten Klänning som också, lämpligt nog, råkade vara toastmaste. Jag satt mest och dreglade över hans uniform men när jag inte gjorde vi det så valsade vi och konverserade som sig bör på en etikettsenlig bröllopsmiddag. Som sagt, allt var perfekt. Alla, tror jag, hade jätteskoj och jag har fått mig flera nya vänner!

Jag var dock rätt snabb att retirera. Idag, nu, på morgonen har jag lite att stå i och jag ville vara pigg till det! Jag borde vara iväg för ett tag sen men ligger fortfarande och drar mig.

Grattis än en gång till sillgrisslan och hennes militär. De leve: Hipp hipp HURRA HURRA HURRA HURRA