Spackling har väl inte varit min starkaste sida men jag gör så gott jag kan!
Aj vet ni? Jag sträcke en ljumske på träningen idag. INNAN vi ens satt igång. Av gammal tradition inom Karaten så sätter man sig ner på knä och bugar in mot sin sensei och hälsar på sina kamrater, INNAN träningen liksom. Det var under detta moment min ljumske passade på att jävlas. Så min träning idag blev någon form av halvmessyr. Åh, sånt är sjukt frustrerande när man är en som alltid vill göra bra ifrån sig. Jag försöker intala mig själv att det viktiga var att jag ändå var med. Jag fokusera på teknikövningar med överkroppen idag istället.
Idag fick M vara hemma med mamma och jag tog med honom till jobbet. Totalt orutinerat. Varför lär man sig inte? Det blev inte överdrivet många knop gjorda då det ropades Mamma, ca varanann millisekund. vi gick till kinan och käkade lunch i stället. Med kyckling och cashewnötter får man alltid tyst på lillen! Lite hjälp fick jag dock efter maten när han hade samlat energi. Han slipade i alla fall två spackelfläckar innan det börjades igen. Det finns inte så mkt tålamod i dem små liven heller. Vi gick på stan istället!
I morgon åker han till sin far och det är för mig att ta mig söderut mot huvudstaden! Antagligen.
Eller så somnar jag gott på soffan efter en hård arbetsvecka och vaknar lagom till Göteborgstrippen. Åh om de vore så väl.
Natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar