Karatekid

Låt mig presentera ett av Norrtäljes yngsta och garanterat tuffaste Karatekids.

Idag var jag så stolt så tårarna nästan rann. Töntigt jag veeeet men M har verkligen klivit utanför sin safety zone och det är stort må ni tro. Från att lång tid ha gått och dragit sin mor i kjolstygen och knappt vågat hälsa på folk han inte känner, gick han nu in i Dojon (träningslokalen) som om han själv ägde stället. Han gick med huvudet högt och struntade totalt i att han stundtals, gjorde helt andra karatemoves än vad som skulle göras. Det här var hans karateträningstimme, och det skulle ingen kunna ta ifrån honom!

Sen rann tårarna för att jag skattade så hårt åt hans fantastiskt roliga och fina sätt att försöka röra sig på.

*älska*

Jag har varit en dålig blogguppdaterare den sista veckan och det beror inte på att det inte hänt något på den här sidan stan. Snarare tvärtom.

Jag var ju på blixtvisit i Göteborg och fick se lite av den staden. Jag passade påa tt träffa lite gamla vänner och återseendet med dem är alltid lika kärt. Jag fick äta lunch på gamla Ullevi och fick själv skapa mig en något sånär uppfattning om uttrycket "att kasta in en sten på Ullevi". Vissa av er kanske känner till det uttrycket och för er som inte gör det så säger jag att ni får Googla Jag tänker inte förklara det för er. Inte idag i alla fall!

Jag fick en halvdag hemma i Norrtälje innan det var dags för utflykt igen. Denna gång var det på Kryssning. Jag veeet, nu har ni så där förutfattade meningar igen och det hade jag med innan jag for. De är förstärkta nu ska jag säga. Jag tycker det är fascinerande hur ca 75 procent av färjans besökare har ställt in sig på  att det motsatta könet ingår i plockbuffen. De blir nästan förvånade när de upplyses om att det inte alls är så. Det är väl lite av jargongen överlag har jag förstått, att det är så man SKA tänka när man åker just den båten vi åkte. Jag åkte med mina fina dalkullor från Säter och vi såg nog ut som ett gäng panelhönor där vi satt längs väggen på varsin barstol smuttandes på varsin Strawberry Daquiri.

 Jag ska tillägga att jag inte kommer åka den båten igen.

Ever!

Någonsin!

Hem kom jag i alla fall med livet och hedern i behåll. Jag fick mig sen en lugn lördagseftermiddag och kväll innan jag sedan fick hem mitt lilla pyre.

Idag har vi spenderat dagen med att prata den gågna veckan. Vem som har lekt med vem, vem som har brottats på dagis med vem och sen har jag fått lära mig en ny rolig pekramsa:

"öga, öga, näsa,  mun, tutte, tutte, navel, pung" Denna rabblas samtidigt som man pekar ut de olika ställena på kroppen för att sedan bryta ihop totalt och kikna av skratt. Jo, det är sant så roligt är det.

Prova vet jag!

Nu är det natta för mig. Lilleman stupade gott i sin säng strax efter träning och dusch och jag gissar på träningsvärk för honom i morgon.

Jag ska lägga mig och hoppas på att få fortsätta drömmen jag hade i natt. Jag fick nämligen äran att spela Triangel med Lasse Winnerbäck och sedan fick jag illustrera hans senaste skivomlsag.

Sov gott, vi hörs igen.

 När kan jag bara inte lova!