Vila i Frid gamle skruttibangbang. Lagom till att Eniro tog emot oss på verkstaden så bröt den ihop TOTALT. Jag stod med hela sidlisten på vänster sida i hand, och batteriet tvärdog. Detta var alltså EFTER jag fått draghjälp med lina och allt, för att hon ens skulle starta. Jag saknar henne INTE!
Detta är vårat senaste vrålåk. Jag tänkte skriva nya, men det vore ju att tvärljuga. En sämre begagnad Mitsubishi med silvertejpade skärmar är vad vi nu rullar omkring i. Nåväl! Det finns dem som har det värre, i min fantasi är det alltid en bil av värsta sorten.
Till M:s besvikelse var den inte silverfärgad eller hade två avgasrör.
Nu fredagsmyser vi och är tacksamma för alla fina vänner och familj vi har kring oss!
Ha en fin helg!
K
R
A
M
A
R
M
A
R
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar