Vart är jag?

Svaret på "Fråga objektet" är i alla fall en Mexikans nakenhund vid namn Nikitia. Ja nu röjde jag min första identitet här i bloggen! Jag tror inte hon misstycker. Nikita kom och hälsade på oss igår och M satt som en liten bananfluga på diskbänken en halvtimme först. Det var en kort stund som behövdes för att han senare interagerade hur mkt som helst med hunden. M har alltid varit hundrädd och jag är lite nyfiken på varför. Nu får han träna på denna. Det slutade med att M gjorde fina halsband (naturligtvis med döskallar på) till Nikita och matade henne med Skinka!

Jag har lyst med min frånvaro den senaste som ni frekventa läsare kanske har märkt. Det händer en del i mitt liv just nu. Inte bara på personliga plan utan det är mkt med jobbet. Hösten ser onekligen spännande ut på alla plan. Morgonen idag  startade också med spänning. Värsta biljakten var det när länsman satte på blåljuset och bestämde sig för att jaga just MIG!  Ja kanske inte värsta biljakten men blåljusen var på i alla fall för de skulle minsann ha stopp på mig. De började med att fråga om jag hade körkort och jag ställde en motfråga som : Ser jag misstänkt ut eller?

Tydligen hade de slagit på blåljus av ren rutin. Ja tjena!! Inte gick de att muta heller. Men men jag VEEET de gör ju bara sitt jobb *svär en lång ful ramsa*

Jag är en läxa rikare och ett par kronor fattigare nu i alla fall. Min mor har alltid sagt att "Du har i alla fall tak över huvudet, det finns dem som har det värre". Jag har försökt att rabbla dessa ord som ett litet mantra och snart övertygar de mig. Kan jag ju hoppas!

Hur var min helg annars? Jo finfin. M och jag åkte en kortis till Märsta för att hälsa på lite vänner. M frågade, strax efter vi tagit en promenad i området, om vi var på semester och inte kvar i Sverige. Han hörde ju INGEN som pratade Svenska sa han. Barn är verkligen observanta!