Hösten levererar

Ge mig värme!

Det bästa med att börja klockan tio om morgonen är att jag kan inta heeela mitt kaffeglas liggandes i sängen å bara ta't lugnt. Jag har tänt lite ljus och kikar ut genom fönstret på det frostiga taket på huset intill. Jag är oerhört tacksam att det inte börjat snöa ännu. Igår var det halt som tusan och jag gick extra försitkigt för att inte "bryta mig" som jag och pensionärerna uttrycker det. Igår kände jag för första gången också att jag struntade blankt i om det blev en vit jul eller inte. "Get it over with" är min enda tanke gällande julen just nu. Jag har ingen aning om varför jag blivit så himla antisnö?! Kanske för att förra vintern var överjävlig helt enkelt, snön tog aldrig slut och jag frös ihjäl? Det som jag tycker är synd vore ju om M inte fick leka i snön och inte fick använda sin superfunktionella, antifrys, sviiindyra, schyssta vinteroverall!! Bortkastade pengar i så fall!

Nej, fram för mer smultronplantor i november och blommande rosenbuskarna. Jo de i kvarteret, rosenbuskarna, de blommar faktiskt!

För somrigt för november?

Jag ligger och klurar på livet i stort just nu. Mest kortsiktigt dock. Dagens outfit, för höstigt för vita converse?vad blir det för lunch, måste handla kaffe osv. Just ja skomakaren också! Mina fina, höga läderstövlar har blivit extra rymliga i tårna och jag har inte ritkigt förstått varför förrän igår när det drog lite extra om framfoten och tån i stort sett tittade ut frampå på stöveln. Jag började nästan gråta. INTE mina finaste! Är det inte typiskt när man är så beroende av något, så går det sönder? Dock har jag använt dem sjukt flitigt och fick dem till ett riktigt bra pris förra året så de kanske får somna in. Men vad ska jag DÅ gå i? Jag hoppas skomakaren kan göra underverk. Jag ska ta mig dig, ska bara... ja ni vet, same old story!

Igår stod det i tidningen att ngn blivit skjuten här i Norrtälje. I mina promenadkrokar. Jag blev riktigt rädd, även om det verkar vara en intern uppgöresle. Men att skjuta nån liksom, på nära håll. Jag har alltid kännt mig trygg i att vara utomhus i norrtälje, även om natten själv. Det händer inte så ofta men ändå jag har inte varit rädd. Nu , den sista tiden, har det hänt mer och mer så jag blir lite nojig när jag är ute efter dagsljus. Dock kommer jag nog aldrig bli lika rädd som när jag satt på buss 580 mellan Märsta station och Valsta i lördags. Fanken, den resan glömmer jag inte i första taget!

Nepp, mot garderoben då för att se vad man kan finna för godsaker idag. längtar redan till kvällen och kockafton. Kom hem nu!!