Lekrymden

Snart kommer finaste M hem. Hoppas han är lika kär i sin mamma den här veckan som förra. Han har ju alltid varit en pappakille och ropat Hurra bland annat när han ska få åka dit. Faktiskt ska jag erkänna att många gånger har det stuckit till i hjärtat på mig. Jag har ju alltid gjort mitt yttersta och vet att det är bättre än bra många gånger, men ändå. Detta ständiga dåliga samvete som gnager hos varenda förälder, att om jag kanske bara skulle gjort lite mer så, eller kanske lite mer si då kanske han...Ja ni fattar.
Förra veckan var i alla fall mammas vecka. Mer än någon annan gång. Han hade pussmaraton med mig i stort sett nonstop. han tyckte jag var lika vacker som tusen miljoner och lika söt som upp till rymden. Förra lördagen ville han ge mig allt sitt lördagsgodis tex. Han gjorde halsband och armband i flera uppsättningar och tyckte jag var så söt när jag hade dem på mig. Stolt som en tupp har jag ju också gått omkring när jag burit dem, trots kliiga pärlor och resårband.
Jag kommer leva på den veckan länge och försöka tänka på den nästa gång jag tvivlar på mig själv som mamma när han ropar Jippie att han ska till pappa eller att pappa är bäst!

Jag har druckit mitt morgonkaffe på balkongen idag. Visst det var kallt för jag var uppe tidigt men ändå. Det var ju sol!
Dagen kommer fortsätta med lek inomus nu en stund. Lottenli med familj kommer och möter upp oss så vi åker till lekrymden tillsammans.
Där släpper vi lös barnen och så sätter vi vuxna oss och pratar om sånt som är värt att prata om just nu.

Gårdagkvällen blev minst sagt intressant. Jag kommer inte gå djupare in på det mer än att det inte blev som jag tänkt mig.

Ha en fin dag finingar!